Jag tänker fortsätta tills nån förstår hur jag känner. För jag tror att ni märker att jag tonar bort.
Jag är kanske mer tråkig, hämlighetsfull helt enkelt tystare? Vad vet jag själv? Men tro inte att jag
är svagare för det. För det var så länge sen sist jag kännde mig så här. Om alla ska försöka hitta fel på mig
kommer jag inte att strunta i det, och gå där ifrån ledsen. För ingenting är som ni tror.
Jag faller för fort och jag tar allt en gnutta dåligt. Men det är jobbigt. För du är det ända jag tänker på.
Tro inte att jag är hämligt kär i nån i min klass eller nån justin bieb.. Eller vad då han nu heter?
För så är det inte. 1 ord som ingen väkar fatta..
Jag lider faktiskt av det här.